Victor Svensson slutade helt med fotbollen som tolvåring men han var snart tillbaka igen. Sju år senare spelar han i landets för tillfället bästa lag. Fotboll Uppsala träffade 19-åringen som precis blivit uttagen i U21-landslaget. Victor Svensson slår sig ned på Studenternas läktare och pustar ut efter torsdagens träning. Uppsalakillen tar för sig allt mer hos serieledarna och vet inte riktigt hur han ska sätta ord på klubbens utveckling den senaste tiden. – Det är svårt att beskriva. Jag minns när jag var yngre och det inte var en kotte här. Det var väl 2000 på plats när vi mötte typ Sollentuna i division ett, säger han och blickar ut över arenan. 19-åringen är redan inne på sin andra sejour i klubben men karriären började i Danmarks IF där han fick chansen att sparka boll tidigare än många andra. – Det var redan i treårsåldern som jag började träna med min äldre bror i ett lag som min pappa var tränare i. Brorsan håller fortfarande igång i division sex och farsan älskar fotboll så det är en fotbollsfamilj på så sätt, men det är ingen som har varit bra på att spela fotboll, säger han. Hur kommer det sig att du sticker ut i familjen? – Mycket träning och inställning är det väl i grund och botten. Det finns säkert någon talang i mig också men det är väl hårt arbete. Viss talang finns det i släkten då Victor berättar att hans farfar spelade för Örgryte i motsvarande superettan någon gång under 50- eller 60-talet. För egen del blev han kvar i Danmarks IF under sju-åtta år innan det var dags att ta på sig den blåsvarta tröjan för första gången. – Jag kom hit året innan Sirius startade sin akademiverksamhet. Första året tycker jag var jättebra. Alla ville bli fotbollsproffs i det laget så det var en väldigt seriös verksamhet redan från tidig ålder, säger han och fortsätter: – Men när man kom upp till den nystartade akademin under år två så blev det inte bra för oss som redan kom från den kulturen och de som kom från breddlagsfotbollen. Det blev ingen bra matchning alls och det vet alla inblandade om. Jag la faktiskt av med fotbollen helt en stund. Jag gjorde lite annat och spelade innebandy istället. Det dröjde däremot inte lång tid innan Victor Svensson var tillbaka i klubblagsfotbollen igen. Som tolvåring följde han med sina kompisar från första året i Sirius och gick till Dalkurd när den omstridda klubben flyttade till Uppsala. – Vi hade ett gäng 06:or som låg i framkant i Uppland. Vi spelade en del turneringar som vi blev inbjudna till och jag minns att vi åkte till Djursholm och spelade mot AIK och GAIS bland annat. Att laget blev så pass bra har sin förklaring i de många talangfulla spelarna som fanns i truppen. – Kollar man idag så är det jag, Hugo Mella, Isaac Höök som är här, Johan Brådenmark i Norrby och Simon Eriksson som spelar i Racing Santander idag. Vi alla fem är egentligen från samma lag även om vi var där vid lite olika tidpunkter. I Dalkurd blev Victor Svensson historisk som klubbens yngsta debutant i a-laget. – Det är klart att det var kul. Att spela i Ettan när man var femton är inte jättevanligt. Varför blev det just du som fick den chansen? – Vi hade inget U19-lag på den tiden och jag var uppe en del och körde med U17 så det var väl att jag låg i framkant även där. Vi hade Yasin Aras som tränare i U17 det året och han blev interim i a-laget så det kanske hade något med det att göra. När Dalkurd blev degraderade valde en då 17-årig Victor Svensson att vända tillbaka till Sirius akademi. – Det är klart att det är ett steg ned att gå från Ettan till en U19-miljö men jag kände att det kunde gynna mig i framtiden. Jag kände att jag hade en chans att komma upp till a-laget så det var framförallt därför jag kom hit igen. Det skulle visa sig vara en chans som han både fick och tog. I takt med att fotbollen blivit allt mer seriös har mittfältaren märkt av vikten att sköta om kroppen på ett bättre sätt. – Nu på slutet har jag blivit mycket mer insatt i kosten och märker att det faktiskt hjälper om man sköter det och sömnen. Men fram tills jag var egentligen 18 år så sket jag fullständigt i det om jag ska vara helt ärlig. För några år sedan berättade Mjällbys Jacob Bergström om att han kunde äta på Subway varje dag innan han tog tag i det. Var det på den nivån? – Nej, jag hade inte så mycket pengar på den tiden, säger han och skrattar: – Men ja, det var mycket godis och chips. Det är väldigt lite sånt idag. Tyvärr älskar jag mat och sötsaker men jag får leva min dröm så det är värt det. En annan som lever sin dröm är Victors barndomskompis Simon Eriksson. Målvakten lämnade Elfsborg i vintras och har numera tagit plats i startelvan i spanska Racing Santander. – Den killen är ett träningsmonster. Jag vet inte hur många gånger han har ringt och undrat om vi kan träna extra. Det är en av mina bästa vänner idag. Jag älskar Simon och unnar honom allt. Victor Svensson berättar att han följde helgens omgång då det stod klart att laget vinner Segunda Division och spelar i La Liga nästa säsong. – Det är svårt att sätta ord på det. Det är så coolt att han snart ska få möta Kylian Mbappe och Lamine Yamal. Det är overkligt att någon av mina kompisar som jag spelade med i Dalkurds U14 ska möta de bästa i världen. Går det att se sig själv på den nivån när du ser Simon spela på tv? – Det är klart att det går. Jag vet att jag har en förmåga för att spela fotboll annars hade jag inte varit här. Förhoppningsvis så kan jag utvecklas ännu mer så att det här inte är mitt tak. Vad är ditt tak? Om det finns något sådant? – Oj, jag vet inte. Det är väl upp till mig egentligen men det är klart att det finns ett tak. Jag är realistisk och tror inte att jag kommer bli Messi eller vinna Ballon d'or men jag försöker bara komma hit varje dag och bli så bra som möjligt. Att du blev uttagen i U21-landslaget i veckan är väl ett tecken på att du är på god väg? –Ja, det var jättekul. Jag fick ett mejl tidigare om att jag var med i en bruttotrupp och att jag kunde bli uttagen. Att få representera Sverige är en grym känsla och det finaste man kan göra, avslutar han.

Följ Fotboll Uppsala i sociala medier