Stormsteg på planen och en publiktillströmning som aldrig tycks avta. På de senaste tio åren har åskådarsnittet ökat från knappa 3000 till över 9000. Det här är historien om hur fotbollsklubben Sirius gick från att vara underdog i sin egen stad till att skugga de stora i Sverige. Det tycks inte spela någon roll vilken klubb som står på andra sidan längre. Klacksektionen Arkens Gärde är numera alltid ett blåsvart publikhav. Spektakulära tifon flera gånger per säsong och ett tryck som präglar intrycket. Det är den nya standarden. Rivaliserande stämning mot Stockholmslagen, men också fyllda läktare mot allsvenskans mindre klubbar. Fort går den också, utvecklingen. Årets snitt ligger på 9187 åskådare, en ökning med sisådär 200 procent jämfört med 2016. Så vad är det som har hänt under det senaste decenniet?

Sirius publik 2001-2026, från divison 2 Östra Svealand till Allsvenskan. Foto bild ett: Jesper Hammarström Foto bild två och tre: Oskar Bernövall Foto bild fyra: Bildbyrån 2014 var Sirius tillbaka i Superettan efter ett gäng år i division 1 norra. Ett tydligt uppsving både sett till seriekonkurrenter och arenor att besöka. Valsta Syrianska och Selånger hade åtminstone bytts mot Gais, Degerfors och Öster. Det var dock inte vara tal om några publikfester, förutom när Hammarby kom på besök då 6000 var på plats och drog upp publiksnittet. Det kunde ofta vara under tusen åskådare på plats och det totala publiksnittet skulle landa på ynka 1779 på gamla Studenternas. Säsongen var heller var inget undantag. När Sirius hade åkt ur Superettan fem år tidigare så var publiksnittet ytterligare några hundra färre. Det kan mycket väl ha funnits ett samband med hur det gick på planen, men när Sirius till slut avancerade till Allsvenskan 2016 var publiksnittet ändå inte högre än 2900. Då hade Sirius ändå serieledningen under hela den andra halvan av säsongen. Åtvidaberg och Varberg var inte speciellt långt ifrån Sirius publiksiffror. Det hade sannerligen inte tagit fart i Uppsala. Västra sidan har förvisso funnits sedan slutet på 90-talet, men laget hade vid det här skedet fortfarande inte blivit stadens självklara lag. Supportrarna på läktaren var inte många och atmosfären var mer gemytlig än mäktig. En som minns de här åren är supportern Oskar Bernövall, 36, som berättar om livet på läktaren före den stora publiktillströmningen. – Nu är vi lite underdog i Sverige, men då var vi underdog i vår egen stad, säger Bernövall. – Inramningen kunde beskrivas som torftig men underbar. Gamla Studenternas var en helt annan arena, sliten och med löparbanor. Jag minns det som att vi kunde vara mellan 50 och upp till 300 i klacken som stod och gapade beroende på motstånd. Det var en familjär upplevelse, men också lite punkig. Oskar Bernövalls supporterliv sträcker sig från omkring 2007. Uppväxten i Örsundsbro utanför Uppsala gjorde inte Sirius till något självklart val, även om han hade varit på enstaka matcher i ung ålder. Det var i slutet av gymnasieåren som han kontinuerligt började gå på Sirius i både fotboll och bandy. – Jag började följa fotbollen i en väldigt speciell tid. Det hade varit en hype 2007 när Sirius var ett topplag i superettan under våren, men sedan föll på hösten. Sedan ramlade man ur superettan 2009. Då var bandyn betydligt fetare eftersom Sirius för första gången på länge lyckades gå till semifinal. Man var alltså ett topplag i bandy och spelade i division 1 norra i fotboll under mina första supporterår. Hur minns du bandypubliken jämfört med fotbollspubliken? – Klackarna var egentligen ganska likvärdiga med samma kärna. Sedan fanns det såklart hangarounds och personer som antingen bara gick på bandy eller fotboll. Alla som stod i klacken var ju med i Västra sidan och man kände igen alla. Supportermiljön i division 1 norra kan knappast beskrivas som glamorös. Få publiklag och idrottsplatser snarare än arenor. Oskar berättar om miljön och matcherna. – Man var väldigt mycket i Stockholmsområdet med omnejd. Jag minns restaurangen Lilla Hantverkaren i Täby kyrkby, som för övrigt är Christer Mattiassons favoritställe, innan vi skulle möta IK Frej. Det var matcher på Akalla BP mot Akropolis. 2010 var vi fem personer som tog nattåget upp till Umeå och fick se Danny Persson göra två mål mot oss, förlust 0-2. VSK var i och för sig också dåliga under den här perioden, men vi mötte andraklubbar från städer som Västerås. Det var så det var i division 1. Vad var det för typ av personer som gick på hemmamatcherna då? – De flesta var lika gamla som jag är idag, det var många mellan 30 och 45. Jag var 18 när jag började gå i klacken och var en av de yngsta. Det är en väldigt stor skillnad från idag. Jag pratade med en kompis om det när vi inför en match såg ett ungt, snyggt par som var på väg till matchen och tänkte “Hur blev det så här? När började sådana människor hålla på Sirius?”. Oskar pratar vidare om skillnaden mellan nya och gamla Studenternas. Det är lätt att vara nostalgisk kring den gamla arenan, men Oskar är väldigt tydlig med att den nya arenan möjliggjort utvecklingen. Det var någon gång efter att den stod klar som det började hända på riktigt. – Jag tror inte att man ska underskatta det visuella. Det är en ny och bra ståplatsläktare som ser väldigt bra ut. Man vill vara en del av det. Jämför det med Halmstads klack på Örjans vall som står på långsidan så den inte syns på tv-bilder under matchen. När deras match mot Elfsborg avbröts så filmade de Halmstads klack och det stod någon kille med en gopro på huvudet. Det är ganska stor skillnad. Vid vilket skede tänker du att det tog fart på riktigt? – Det är svårt att svara på. Det är flera perioder där det ökat lite i taget på hemmamatcherna, men inte på bortamatcherna. Det är steg som vi behövt ta. Säsongen 2023, hösten med Wessam Abou-Ali och ”Kittens" första år, hittade Arkens Gärde en växel till. Kitten kunde på vissa sätt vara väldigt okarismatisk, men på andra sätt väldigt karismatisk precis som en del spelare vi hade då. – Då handlade det om att ta rygg på hypen. Djurgården borta och sista matchen mot Norrköping som vi också vann gav mycket. Det blev också lite av en vändpunkt på läktaren och en känsla av Sirius. Säsongen därefter syntes också förändringen. Sirius snittade över 7000 på läktaren och en ny generation supportrar hittade allt oftare till Studenternas. Ett rejält lyfts på flera sätt, men det är inte ovanligt att kritik riktas mot nyare supportrar. Äldre supportrar till klubbar med kraftig publikökning kan ibland blicka tillbaka mot tiden där det var färre på läktaren, men kärnan var stark. Oskar ser dock nästan uteslutande positivt på utvecklingen. – Ser man till helheten så har vi fler tjejer på läktaren idag, fler med utländsk bakgrund, ett lag som lyckas förena staden och en läktare med egna kulturella uttryck. Jag ser ingenting negativt med det. Inte ens om du får önska någonting? – Som klackräv och ur ett individualistiskt perspektiv så kan det gärna få skeva lite mer på läktaren. Sätter du på en valfri allsvensk match på tv så hör du ungefär samma melodier. Vi har några läktarsånger från Västra sidan som är från visor och det kan jag sakna. Jag skriver dock varken låttexter eller är capo utan är bara en person som går i klacken.

Lukas Smedfeldt. Foto: Marcus Lindén Det var ett tag sedan Sirius harvade runt i de lägre divisionerna. Skaran av supportrar som varken upplevt gamla Studenternas eller några bortamatcher i division ett är många. Personer som hittat till läktaren längs vägen och som enbart upplevt allsvensk fotboll med ofta välfyllda läktare. Lukas Smedfeldt är 20 år och är idag en engagerad supporterkraft. Han berättar att han blev fast i kulturen direkt. – Jag skulle beskriva våra läktare som väldigt familjära. Vi är en kärna som går på allt som har väldigt bra koll på varandra. Det är en öppen plats där det är lätt att känna sig hemma med många yngre. Det var därför jag blev fast direkt, berättar Lukas. Han berättar vidare att han inte enbart går på alla hemmamatcher, utan det gäller även bortamatcherna. Lukas upplever en påtaglig tillströmning av unga människor, men också äldre som har hittat tillbaka till Studenternas. – Det är många ungdomar som är uppväxta i Uppsala som börjat gå nu när det finns ett lag på högsta nivå. Folk som kanske började gå sporadiskt, går mer ofta nu. Föryngringen kanske märks mer på våra läktare när publiken ökat så mycket, men det är en del äldre också. Min kompis farfar gick på matchen mot Örgryte och det var hans första match sedan 60-talet. – Jag tycker det märks i stan på ett helt annat sätt. Idag kan du höra folk på Ica prata om Sirius och så var det inte förut. Det håller verkligen på att bli stadens lag. Det blir en central del av staden för ungdomar som växer upp här. Hur har matchupplevelsen förändrats utöver ökad publik? – Den har förändrats ganska mycket. Det är mycket mer energi och man känner att det är en ständigt växande kultur. Det händer fler saker. Jag är till exempel mycket involverad i merchförsäljning. Det är mer barhäng och vi har en helt ny supporterbar sedan något år tillbaka. Det händer mycket mer. När det är dags för hemmamatch mot Gais är Lukas igång med arbetet flera timmar före avspark. Lukas pekar på Västra sidans ordförande William Nordstrand som passerar. – William är ny ordförande i Västra sidan. Idag ska han dela ut priset ”årets Kjelledine” innan matchstart. Det går till förra säsongens skönaste lirare. Lukas berättar att det är han och Viktor Tullgren som haft ansvar för merch den senaste tiden. Han har precis burit upp kläder till merchbordet vid Arkens gärde och det har återigen varit stor uppslutning bland supportrarna. Det är en intensiv dag och det är påtagligt vilket liv det är kring arenatorget nästan en timme före match. Mängder av blåsvartklädda supportrar i olika åldrar strömmar till arenan längs Fyrisån. Det är redan köer vid insläppet, barn som deltar i aktiviteterna på torget och en nästintill proppfull supporterbar som Lukas precis varit uppe i. – Det är det här trycket jag alltid drömt om sedan jag började gå. Vi sålde ungefär lika mycket merch mot Öis i den senaste matchen som vi tidigare brukade göra när vi mötte Stockholmslagen förr. Det har varit väldigt mycket idag också. Lukas försvinner upp på läktaren. Några timmar senare har han fått se sitt Sirius segra ännu en gång. Ett mål vardera från Isak Bjerkebo och Victor Ekström följt av måljubel och ett gungande Arkens Gärde till Pippi Långstrump-melodin. Enstaka platser har stått tomma på sittplats, men Arkens Gärde har varit helt fullsatt och sångerna har ekat hela matchen. Signifikativt för tiden vi lever i, med ett Sirius i serieledning, är när klacken tar ton och sjunger ”Uppsala det är staden”. Uppsalas befolkning sluter numera upp bakom sin klubb och nu är Sirius stadens lag på riktigt. Supporterveteranen Oskar Bernövall konstaterar att det tagit tid att nå dagens höjder, men att de nu nått fram till att Sirius blir det givna valet. – Västra sidan var inte många från början men har trots allt funnits sedan 1997. Det har varit en lång och trög resa till idag. Grupptrycket som skapats ute på skolgårdarna och i staden har gjort att Sirius är laget du ska gå på. Det verkar självklart idag.

Följ Fotboll Uppsala i sociala medier