Ett äventyr i Spanien blev startskottet på något nytt. I dag har Melker Heier hittat lugnet utanför planen – vilket också märks i hans spel i serieledande Sirius. Fotboll Uppsala träffade mittfältaren för att prata om vägen till det stora genombrottet. – Han ska bara hämta en snus, säger Viktor Johansson, kommunikatör på Sirius. En kort stund senare kommer Melker Heier gående i badtofflor, med en prilla under läppen och ett lugn som speglar Sirius vårsäsong. Just nu spelar 25-åringen sin bästa fotboll – i vad som också är Sveriges bästa lag. Men vägen dit har varit längre än vad många kanske tror. Heier växte upp i Häljarp, en by utanför Landskrona. När han ser tillbaka på uppväxten minns han en lugn och familjär tillvaro på en plats som hade allt han behövde: ett par skolor, en ICA-butik och en tågstation. Viktigast av allt var dock fotbollsplanen. – Jag drömde såklart om att spela fotboll. Vi hade en ”kåge”, som vi kallade det på den tiden, alltså en konstgräsplan som jag var på varje dag och nästan varje ledig timme. Det var i princip det jag gjorde i Häljarp. När kom fotbollen in i ditt liv? – Det är lite svårt att komma ihåg allt. Men av det jag har hört från morsan så började jag i treårsåldern. Då var det mer bollek till en början och inte speciellt uppstyrt. Efter det var jag fast och gick på varenda träning jag kunde. Jag hade alltid en boll vid mina fötter, berättar han och fortsätter: – Eftersom det är en liten by hade jag många kompisar som man ringde runt till. När det ena inte kunde, då ringde man det andra. Jag hade bara fem minuter till planen, vilket gjorde att det var både lättillgängligt och enkelt. För att spela fotboll behöver man egentligen bara en boll. Det räcker för att stå och trixa lite och det var så det var för mig. När Melker närmade sig tioårsåldern skilde sig föräldrarna och han flyttade tillsammans med sin mamma till Landskrona. Men att lämna tryggheten i lilla Häljarp är inget han ser tillbaka på med sorg. – Tanken var egentligen att jag skulle gå klart skolan och fortsätta spela fotboll i Häljarp, men då blev jag nyfiken på Landskrona. Så jag började på en ny skola och började även spela fotboll i IK Wormo. Vi var väldigt duktiga då. Det var spännande att knyta nya kontakter och träffa nya vänner. Fotbollen där var lite bättre. Hur bra var du i jämförelse med dina lagkamrater? – Fram tills jag var omkring 12-13 år var jag alltid bäst. I Häljarp var jag alltid bäst i laget och så skulle jag även säga att det var i Wormo till viss del. Men sedan började alla växa och jag var rätt sen med att växa klart. Det gjorde att jag hade några år där jag fick kämpa, men det har bara gynnat mig nu. Jag tror att de flesta runt mig, och jag själv, alltid har vetat att det finns fotboll i mig, även om jag har varit lite petad i några ungdomslag. Efter några år i IK Wormo tog Melker Heier klivet till Landskrona BoIS. Redan i tolvårsåldern drogs klubbens elitsatsning igång, där de främsta spelarna i samma ålderskull samlades. Melker var ett av många barn som sökte in och en av dem som till slut belönades med en av de begränsade platserna. Därifrån blev han BoIS trogen i tio års tid. Han tog sig hela vägen genom akademin, från ungdomslagen upp till a-laget. – Det är en fin tid att titta tillbaka på. Det känns som min klubb. Jag har många fina minnen därifrån. Men länge såg det inte ut som att fotbollen skulle bli något mer än just en dröm. 2019 gjorde Heier en avstickare till Madrid och InterSoccer Academy. Han var 17 år gammal och lockades främst av äventyret snarare än fotbollen i sig. Träningarna prioriterades inte särskilt högt – laget tränade bara en, ibland två gånger i veckan – och mycket av tiden handlade i stället om livet utanför planen och en del festande. – Med vårt gymnasium hade vi en inriktning under andra ring som kallades Europaprofiler där man behövde bli antagen. Då var det antingen Madrid, London eller Paris som man kunde plugga i. Jag tyckte att det lät spännande så jag flyttade till Madrid och bodde hos en spansk familj i ett halvår. Det var en bra livserfarenhet. Hur mycket stärkte det dig som person? – Jag hade lite hemlängtan emellanåt. Men jag hade alltid kompisarna nära och vi träffades ofta och så träffade vi nya kompisar som jag fortfarande har lite kontakt med. I och med att jag bara var 17 år var det såklart rätt tidigt att flytta själv. Sedan var jag inte helt självständig. Familjen lagade mat. Men det är ändå någon form av självständighet att slängas ut i ung ålder. Just den resan och att få göra något sånt har nog gjort mer än vad man kan tro. Trots att fotbollen inte stod i centrum blev halvåret i Spanien och tiden därefter början på något större för Heier. – Det var egentligen där som jag vilade i form om man kan säga så. Jag var aldrig någon framstående spelare i U19-laget, men när jag kom hem från Spanien dominerade jag den serien. Jag brukar inte göra så mycket mål, men jag gjorde åtta mål på åtta matcher. Det var även då jag började spela med a-laget. Jag vet inte vad, men det hände något där i Spanien. När började drömmen om elitfotboll kännas realistisk? – Jag började träna med a-laget när jag gjorde sista året i U19. Då var jag 18 år. Jag kände på träningarna då, redan från första början, att jag var bäst på många träningar. Det fick mig att känna att jag var ganska bra. Så det var när jag började träna med Landskronas a-lag som jag märkte att det här kan bli något. Då bestämde jag mig mer eller mindre. Tävlingsdebuten i a-laget kom 2020, samma år som Landskrona säkrade uppflyttning till superettan. Därefter började karriären ta fart på allvar. – Jag gick från att få 150 minuter i division 1 där jag var uttagningsbar hela året till att nästa år göra debut i superettan redan i andra omgången. Då kvitterade jag mot Öster i 92:a minuten. Efter det var jag mer eller mindre given i startelvan och spelade riktigt bra direkt, säger Melker och berättar om 2022: – Jag kom upp i Landskrona och var jätteduktig 2021. Året efter förväntade sig alla att jag skulle vara ännu bättre och ännu mer bärande. Men så blev det inte riktigt. Jag var väl bra, men jag kunde mycket, mycket mer. Det var tråkigt. När man är ung, och när man inte vet bättre, kan det lätt bli så att man börjar tänka tankar som: ”Vad fan, är jag inte bättre än så här?”. När 2022 blev 2023 började det plötsligt hända saker kring Melker Heier. Hur vägen till Sirius egentligen såg ut är dock en historia som nästan bäst berättas av huvudpersonen själv. – Det var på en försäsong med Landskrona. Min agent skrev till mig på en onsdag: ”Sirius är intresserade”. Jag hade vetat något fönster tidigare att Sirius hade varit intresserade, men det var inget konkret. Melker lägger upp benen på stolsryggen framför sig på läktaren på Studenternas och fortsätter berätta. – På torsdagen hade vi ett dubbelpass med Landskrona och på lunchen efter första träningen ringer min agent till mig och säger: ”Du bör nog inte gå ut och träna i eftermiddag”. ”Vadå då”, sa jag då. Då svarade han: ”Nej, du är så gott som såld till Sirius”. – Okej, tänkte jag då. Jag blev inte ens glad till en början. Jag blev mest chockad. Jag kom också ihåg att det skulle vara en rolig träning där på eftermiddagen med smålagsspel och roliga övningar. Så jag ville bara träna, men det fick jag inte, säger Melker och ler stort och berättar vidare: – När jag gick in i omklädningsrummet träffade jag tränaren Max Mölder som gratulerade och kramade om mig. Sedan på lördagen samma vecka flög jag upp och skrev kontrakt med Sirius och på söndagen var det dags för läger i Spanien. Helgen efter var jag hemma i en, två dagar för att hämta grejer och sen tillbaka till Uppsala. Allt gick jävligt snabbt. Det var egentligen två, tre dagar där jag behövde packa ihop allt och dra. Hur reagerade du när allt hade hunnit lägga sig? – Jag kan inte säga att man var klar, men det var ju ändå allsvenskan. Det är dit man vill som svensk fotbollsspelare. Då hade jag lyckats med första steget i alla fall. Jag kommer ihåg hur jag körde runt i Landskrona i min bil och bara tog in allt en sista gång innan jag var en allsvensk spelare. Det var mäktigt. Hur såg det ut med intresse från andra klubbar? – Jag har för mig att Häcken ville ha mig, men lite mindre. Sirius ville ha mig mest helt klart och det var de som var konkreta. Men Häcken var intresserade, även om det inte var en lika tydlig plan som Sirius presenterade. Hos dem var det snarare att jag skulle vara mer av en reserv-kille. Jag vet också att IFK Göteborg har gillat mig genom åren. Hur såg planen ut som Sirius presenterade? – De förklarade hur de ville att jag skulle spela, då som åtta eller tia. Så som jag förstod det var tanken att jag skulle komma in och spela direkt. Det var inte att jag skulle komma hit och lära mig under flera år, vilket var betryggande även om det såklart inte är ristat i sten. Jag märkte direkt att de gillade mig som spelare. Med det sagt hade jag nog tackat ja oavsett vad de hade sagt. Förutom Sirius sportsliga ledning var även tre bekanta ansikten viktiga i processen. Patrick Nwadike, Andreas Murbeck och Filip Olsson, alla tidigare lagkamrater till Melker Heier, spelade en roll i att sälja in den blåsvarta klubben. Sedan dess har Melker varit ordinarie i tre och ett halvt år och varit en del av den resa som både klubben och Uppsala har gjort. – Vi har vuxit ut till en etablerad allsvensk klubb på riktigt och ligger i framkant i serien numera. Då tänker jag på spelet men även stämningen här och publiksiffrorna. Under de senaste åren har det varit lite upp och ner och lite oklart var Sirius är. Vi har varit jävligt bra och jävligt dåliga och till och med varit nära att åka ur. Sedan är vi ett helt annat lag i perioder. Men det känns som att den här resan har varit på gång länge. Vi håller på att skapa oss en bra position inför framtiden. Är du överraskad att det har gått så snabbt? – Ja, det är jag. Man kan inte säga att man förväntade sig att ligga etta med fem poängs marginal och göra det på ett så övertygande sätt som vi gjort. Men jag kände på försäsongen i år att det inte skulle vara något snack om att vi skulle vara bra. Sedan går det inte att veta hur bra. 25-åringen beskriver det som smått surrealistiskt att Sirius leder allsvenskan och att han själv är en av lagets nyckelspelare. – Det är lite konstigt, det är det. Man läser rubriker om Mjällby, Hammarby och Malmö när de går bra och att deras spelare är bra. Och helt plötsligt får man ett poddklipp skickat till sig där de säger att jag är bäst i allsvenskan. Det känns väldigt konstigt, men kul. Samtidigt ska man inte sväva iväg. Det kan gå jävligt snabbt i fotboll. Gör man några dåliga matcher vänder det. Titta bara på Besara. Helt plötsligt tycker folk inte att han är bra. Jag tänker inte så mycket på allt snack. Hur man är med lagkamraterna eller hur vi förbereder oss för match förändras inte bara för att man är kung. Det är lite självförtroende, vilket är kul. Vad är det som har fungerat så bra för dig? – Det är samarbetet med ”Mackan” Lindberg. Jag vill tro att vi gör varandra bättre. Jag hade inte varit lika bra utan honom och vill tro att han inte hade varit lika bra utan mig. Det är en nyckel att skapa de här relationerna på planen. Vi har spelat tillsammans varje match sedan Degerfors borta i fjol. Det bygger en trygghet och sedan har vi lärt känna de positionerna vi spelar. Det har vuxit för varje match och passar oss väldigt bra. Om du jämför dig själv med spelaren som kom fram i Landskrona – vad är den största skillnaden idag? – Jag känner mig mer mogen. Det tror jag folk runt omkring mig också håller med om. Det finns ett helt annat lugn nu än när jag gjorde min första match i Sirius och Landskrona för den delen. Det har mycket med erfarenhet att göra. Man vänjer sig vid tempo och gör allt lite snabbare. Det kanske finns en förklaring till det där lugnet och den mognad Melker själv beskriver. I november blev han nämligen pappa för första gången. – Det är en sådan sjuk känsla. Någon i laget sa i går: ”Det känns så sjukt när du säger min son och så börjar du prata om din son”. För mig känns det bara sjukt att säga att jag har en son. Det är helt fantastiskt. Allt förutom sömnen har blivit bättre av det. Hur har det förändrat ditt liv? – Man blir en annan person. Det är inte så mycket annat som spelar någon roll egentligen. Jag tror att det kan vara bra ur ett fotbollsperspektiv att man skiter i det lite mer. Att inte tänka så mycket funkar för mig. I stället är jag mer lugn inför matcher. Oavsett hur det går har jag en son där hemma som är glad att se mig ändå. Nu har han fullt fokus på det som verkligen betyder något och väljer bort sådant som inte prioriteras. – Jag tänker på det här med sociala medier och sånt. Nej, nej. Jag har verkligen förändrats på sistone.

Följ Fotboll Uppsala i sociala medier