Sirius var obesegrade under nästan ett års tid men efter dubbla nederlag har serieledarna börjat skaka. De individuella misstagen har hamnat i centrum men det finns en större bild att måla än så. Anders Lindberg har djupdykt i anledningarna till försvaret blottas mer än vanligt just nu. Sirius självförtroende har fått sig en törn. Med bara en inspelad poäng på de tre senaste matcherna har serieledarnas avstånd krympt ned till de jagande lagen och många undrar vad som ligger till grund till formsvackan. Är det försäljningen av Robbie Ure till Sevilla? De individuella misstagen? Eller är det ett kollektivt försvarsspel som inte är sig likt? Alla delar skulle jag säga. Snart tillbaka på ruta ett Det tog ett halvår innan Andreas Engelmark fick ordning på försvarsspelet i Sirius. Tobias Anker och Simon Sandberg värvades till klubben inför fjolåret och under sommaren 2025 adderades Henrik Castegren och Oscar Krusnell till truppen. Effekten lät inte vänta på sig och det syns på den orangea kurvan, som symboliserar förväntat antal insläppta mål (xGA), att Sirius blev tätare. Grafik: Snittet för de 15 senaste matcherna. Insläppta mål i blått och förväntat antal insläppta mål i orange.

Trots det släppte Sirius in mer mål än man förväntades, det syns på att den blåa kurvan är högre än den orangea, men det mer oroande är att trenderna pekar åt fel håll sedan slutet på vårsäsongen. De insläppta målen skjuter i höjden just nu och är på en nivå som överträffar när Christer Mattiasson ledde laget under hösten 2024 och snittet för de förväntade antalet insläppta mål börjar att närma sig liknande nivåer som när Andreas Engelmark precis hade tillträtt som huvudtränare. En förflyttning Det är inte bara antalet faktiska- och förväntade insläppta mål som har förändrats. Avsluten tas också från andra positioner på planen och det finns en anledning till det. I grafiken nedan syns en sammanställning utifrån vilka positioner som motståndarna har kommit till avslut. Storleken på markeringarna baseras på avslutets xG(förväntat mål) vilket innebär att desto större markering, desto större chans anses spelaren ha haft att göra mål. Grafik: Röd markering är ett insläppt mål, orange innebär att avslutet missats och markeringar i grönt är sådana som har räddats av David Celic.

Under våren har motståndarna i hög grad avslutat från två zoner: distans eller från en central position nära David Celic och hans målbur. Det är också noterbart hur det gjorde att målvakten räddade (grön markering) många avslut från nära håll under våren men väldigt få sådana sedan omstarten. I säsongsinledningen satt Sirius ihop som en enhet med korta avstånd mellan lagdelarna och det gjorde att Mikkel Rygaard inte hade så mycket annat val än att skjuta från distans när lagen spelade 2-2 på Hisingen.

Grafik: Wyscout Det korta avstånden innebar att motståndarna hade svårt att hitta in mellan lagets mittfält och backlinje varpå de ofta fick anfalla på utsidan. På Eleda Stadion såg vi ett exempel på det.

Varpå inspelet slogs in från den positionen nära mål som var en av få zoner som man kunde, på ett stundtals chansartat sätt, få hål på Sirius.

Ofta lyckades Sirius försvara sig bättre än så och de markeringarna i grafiken som kommer från nära håll hade ofta sin bakgrund i fasta situationer eller tidigt slagna inlägg som landade mellan David Celic och backlinjen. Det börjar längre fram Sedan omstarten har laget däremot haft svårare att få ihop försvarsspelet och det är inte bara i eget straffområde som man har bjudit på för mycket. Robbie Ure fick mycket beröm för sitt målskytte men han bidrog med flera delar än så. Utöver länkspelet så var han även en klok första utpost i presspelet och efter försäljningen av anfallaren, ihop med skador på bland annat Neo Jönsson, så har Andreas Engelmark fått laborera med sin fronttrio. Det har inneburit att saker och ting inte klaffar lika självklart längre genom alla led och det syns bland annat i lagets återerövringar. Grafik: Höga återerövringar i blått, på mittplan i orange och låga i grått.

De höga återerövringarna har legat på en stabil nivå sedan Engelmark tog över och de låga har ökat i linje med att laget har fått ordning på försvarsspelet. Man har helt enkelt blivit bättre på att ta tillbaka bollen på den egna sista tredjedelen. Däremot ser vi hur kurvan för de som sker på mittplan har störtdykt den senaste tiden och det går att koppla ihop med flera avgörande sekvenser i augusti. Mot Brommapojkarna har Sirius spelare formerat sig på ett bra sätt som ska förhindra att gästerna kan spela sig igenom mitten och istället behöver söka sig till utsidan på det sättet som fungerade så framgångsrikt i våras. På Studenternas räckte det dock med en passning rakt upp på en mittfältare som i sin tur kommer vända bort sin motståndare för att slå ut två av lagets tre lagdelar.

Och det går att ta på Marcus Lindbergs frustration när han ser hur gästerna har löst situationen och rusar mot mål i vad som ska bli Obilor Okekes 2-2-mål.

Mot BK Häcken flyttar spelet över från Sirius högerkant och in mot mitten.

Men avstånden är för långa mellan spelarna och en vitklädd mittfältare kan stå ohotad och slå bollen bakom backlinjen som är upprinnelsen till 0-2-målet.

I den första halvleken ser Sirius ut att ha god koll på läget och backlinjen ihop med duo Heier/Lindberg brukar inte bjuda till på något med de här förutsättningarna.

Men då Marcus Lindberg tvingas ur sin position så lämnar han den fickan öppen som blåsvart inte brukar bjuda på. Då Isak Bjerkebo samtidigt är ett par steg för långt till vänster och inte bryter den vinkeln som gör attt passningen kan slås in på en fristående motståndare...

... då får han den ytan som krävs för att ta avslutet som spräcker nollan i matchen.

Elefanten i rummet Det finns förbättringspotential på det kollektiva planet men Sirius har också straffats hårt av individuella misstag. Mohamed Soumah har drällt med bollen ett par gånger och David Celic kommer från några tunga veckor. Det första målet mot Häcken, som vi nyligen såg stillbilder på, är ett avslut som han vet att han ska ha och det är dessvärre inte den enda gången som han inte har levererat i linje med förväntningarna. I fjol var Noel Törnqvist en stor anledning till att Mjällby blev svenska mästare och målvakten överpresterade kraftigt sett till de målen han förväntades släppa in. I David Celic fall är förhållandet det motsatta. Grafiken nedan visar differensen mellan de insläppta målen och de förväntade, och det är dyster läsning för Sirius målvakt. Av de målvakterna som spelat minst tio matcher och kan ses som ordinarie så är det bara Örgrytes Hampus Gustafsson som har blodigare siffror.

Back to basics När Sirius flög fram så var det ingen som reflekterade. Spelare efter spelare pratade om nästa träning, nästa match och verkade nästintill ovetandes om vilken tabellplacering som de spelat sig till. Det var grunderna och vardagen som gjorde att de tog sig till en, vad det verkade, ointaglig serieledning - men nu är läget annorlunda. Sirius är alltid hyperfarliga när de forsar fram och när Häcken vann med 3-0 på Studenternas så var det första gången som blåsvart blev nollade på över ett år. Det är i princip målgaranti på serieledarna och ingenting att oroa sig över. Däremot behöver man hitta tillbaka till grunderna som gjorde att man var nära ogenomträngliga under våren. Bra spelare kan se mindre bra ut i sekvenser där de puttas ut utan uppbackning och det finns många i laget som är betydligt bättre än de gett sken av under augusti månad. Från att ha varit ett lag där motståndarna tvingades spela runt lagdelarna så går det numera att spela både över och genom detsamma, och om jag hade suttit i Sirius tränarstab så hade jag fokuserat på att tajta till laget - hellre för mycket än för lite. Laget har tidigare visat att man kan hantera ett lägre försvarsspel och vinna matcher även på det sättet. Nu är tajmingen utmärkt för att krita ned mottot "anfall vinner matcher, försvar vinner titlar" i omklädningsrummet på Studenternas.

Följ Fotboll Uppsala i sociala medier